Del 2. Leon och Steffi
"Hej!" Jag snor runt där jag står. Jag ser en kille som ser ut att vara i min ålder. Han sträcker fram handen och presenterar sig som Leon. Jag sträcker artigt fram handen och presenterar mig som Lexi.
"Du är ny här va?" frågar Leon.
"Ja. Och jag hittar inte så bra.." små skrattar jag.
"Vill du att jag ska visa dig till ditt skåp?" frågar Leon.

"Gärna" svarar jag och ler stort.

När vi kommer fram till skåpen är dem också röda. Och som sagt gula väggar.

"Tack." säger jag och ler mor Leon.

"Varsegod." svarar Leon och ler.
Jag kollar åt Leon tills jag inte ser han längre. Han var väldigt snygg. Men mamma sa att först o främst kommer skolan. Det är det jag måste fokusera på.

Jag har nummer 324. Jag låser upp mitt skåp och ser en massa böcker, pennor, linjaler och suddigum. Jag tar upp en penna och undrar vad man ska ha alla till. Jag skrattar för mig själv, varför så många pennor?
"Var rädd om alla pennor." Jag snor runt ennu en gång. Denna gången är det en tjej. "Det är alla du får i år. Sen får du ta med själv." säger tjejen framför mig och små skrattar lite elakt.
"Steffi." säger tjejen och sträcker fram handen.

"Lexi." Svarar jag och skakar hand.

Lite info bah..
Den kommer INTE bli bra...
Och jag delen idag heter inte 1 dec men jag menar det det är då delen kommer ut.. Men jag skriver vad kapitlet heter innan delen kommer... ;)

                                                          Del 1. Ny

Jag vet inte om jag vågar. Om jag öppnar porten, så öppnar jag en helt ny värld. Men jag måste.
Det är ändå ganska skönt att komma in. För inne är det varmare än ute. Det är den 1 december, men ännu har snön inte kommit.
Jag kollar mig omkring. Jag står på ett sten golv, som är mörk grått.
Röda skåp följer dem gula väggarna, och korridoren är full av stressade elever. Allt ser lite kompiskt ut, och jag kommer på mig sälv att små le.
När jag irrat omkring en stund träffar jag på en lärare. Hon ler mot mig, och frågar om jag är den nya tjejen. Jag ler och nickar. Läraren erbjuder sig att visa mig runt, men jag säger att det inte behövs. Så läraren nickar, ger mig min skåps nyckel, och skyndar iväg medans hon mumlar nått om ett möte.